Kväll
Kom för en stund hem från en pratpromenad med älskade Sanna. Det var verkligen vad jag behövde. Har fått prata ut tre gånger idag med alla mina bästa vänner så just nu känns det rätt bra. Eller det kanske var att ta i, men mina närmsta vet om hur jag mår nu i alla fall, och de stöttar mig. Utan dem hade jag verkligen inte klarat mig, jag hade gått under jorden och aldrig kommit upp igen. Inte på ett tag i alla fall. Samtidigt känner jag mig så sjukt patetisk, att jag tar det så hårt. Men jag kan inte rå för det, det kom som en chock. Nog om detta!
Blev att göra te när jag kom hem, det har ju blivit riktigt kallt ute igen. När jag kom upp till datan möttes jag av pappa som sökte runt bland kryssningar. Jag hoppas verkligen att det blir av i sommar, skulle vara perfekt.
/ S
